Ett liberalt drömsamhälle

Det börjar märkas att det bara är tre månader kvar till supervalåret 2014. LO och Socialdemokraterna positionerar sig samtidigt som de röd-gröna eventuella stödpartierna drar iväg åt varsitt håll med spridda skurar av förslag som skulle drabba individer och företag hårt.  Samtidigt positionerar sig Sverigedemokraterna i allt mer desperata ordalag och skyller allt på invandringen.  Det märks även att det snart är val genom att skolelever börjar fördjupa sig i partiernas politik och ideologiska bas och idag ska jag träffa två gymnasister som vill veta hur mitt partis drömsamhälle ser ut. Det kommer bli ett intressant samtal och ger en välbehövlig paus från de lokalpolitiska cykelställsfrågorna. När jag tänker efter så genomsyrar faktiskt cykelställsfrågorna de stora skiljelinjerna mellan min liberala syn på hur vi ska ha det och den socialistiska majoritetens syn. För mig får gärna cykelställen se olika ut medan de kollektivistiska partierna kräver enhetlighet, regnbågsfärgat eller kommunalgrått är en tydlig skiljelinje.

Liberalismen står för mångfald, att alla individer ges förutsättningar att utvecklas utifrån sina egna villkor och att var vi föds och av vem inte ska avgöra vår framtid.  Individens frihet är det viktigaste begreppet och det begränsas av att en individs frihet inte får gå ut över en annan individs frihet.  I grund och botten är det liberala grundsamhället motsatsen till det samhälle som målas upp i George Orwells klassiker, 1984.  Eftersom individer ska ses som individer och inte som kollektiv är det viktigt för oss liberaler med fri rörlighet samt yttrande- och åsiktsfrihet.  Detta märks inte minst i den svenska politiken genom att Folkpartiet är det parti som är mest Europavänligt och är det parti som hårdast driver frågor om människliga rättigheter.  Gränser begränsar människors rörlighet och stängda samhällen där människor förtrycks utan möjlighet för människorna att påverka är liberalismens huvudmotståndare.

För mig som liberal politiker är det viktigt att människor får en trygg och bra grund genom utbildningssystemet. Det är ingen slump att det är en folkpartistisk utbildningsminister som genomfört de största reformerna i den svenska skolan på 100 år. Skolan måste vara likvärdig och vilken grund Du får ska inte avgöras av att lokala politiker prioriterar monumentbyggen istället för att satsa på skolan. Jag som liberal välkomnar individens rätt att välja och gillar mångfald därför är jag positiv till möjligheten att göra ett aktivt val av vilken skola mina barn ska gå i. Det kanske är motsägelsefullt att jag som liberal tycker att staten ska ta över ansvaret för den kommunala skolan men även det bottnar i frihetsbegreppet och att alla barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning oavsett var i Sverige de är födda. Genom folkpartiets skolpolitik har Sverige närmat sig andra länder och idag börjar lärandet redan i förskolan till skillnad mot tidigare. Under barnåren utvecklas och lär vi oss mycket, då är det viktigt att vi ger barn möjlighet att utveckla kunskaper inom språk och matematik redan då. För oss liberaler är åren i förskolan så viktiga att vi anser att alla barn ska ha rätt att gå på förskolan och att inte låta barn gå på förskolan p.g.a. föräldrarnas familje- och sociala situation är givetvis oacceptabelt i ett liberalt samhälle.

För oss liberaler är det viktigt att alla människor har samma möjligheter och att detta inte begränsas av etnicitet, ålder eller kön. Det är därför inte så konstigt att folkpartiet ansvarar för jämställdhetsfrågorna i regeringen. Det är givetvis galet att det män i genomsnitt tjänar flera miljoner kronor mer än vad kvinnor gör under sitt arbetsliv. Anledningen till detta är att Sverige under decennier styrts av en kollektivistisk politik där kvinnan har varit förpassad till hemmet, folkhemmet om du så vill. Sedan landet moderniserats och möjligheterna för kvinnor och män att konkurrera i arbetslivet på ”lika villkor” kvarstår det att kvinnor fortfarande är mindre representerade i samhällets toppskick och att kvinnor tjänar mindre än män trots likvärdig utbildning. För att förändra detta krävs det strukturella förändringar där samhället skapar likvärdiga förutsättningar för kvinnor och män det är därför Folkpartiet driver frågan om att ytterligare en pappamånad.

                             Liberalismen är en komplex ideologi och det finns tydliga skiljelinjer mellan olika inriktningar inom liberalismen. För mig är som jag tidigare nämnt individens frihet viktig men det är även viktigt att samhället är uppbyggt med ett väluppbyggt socialt skyddsnät. Jag och andra socialliberaler menar att det ska råda en öppen konkurrens på marknaden att olika utförare (offentliga och privata) kan ansvara för verksamheter inom välfärden. För mig som socialliberal folkpartist är det viktigt att det finns en försäkring för alla som träder i kraft om vi drabbas av arbetslöshet. Att den ska vara obligatorisk har den enkla anledningen att det begränsar kostnaden för var och en och hjälper den som drabbas av ofrivillig arbetslöshet.

                             För mig som liberal i förskingringen (på landsbygden), är det viktigt att staten skapar förutsättningar för att hela landet utvecklas. Jag tror inte på bidragspolitik utan att istället vi får förutsättningar genom satsningar på infrastruktur, forskning och företagande. Lokalt driver folkpartiet en aktiv politik inom miljöområdet och vi menar att länet ska utveckla förutsättningar för att utvinna biogas lokalt och att våra älvar och vattendrag ska skyddas och återställas. För oss som bor i nära Sveriges fantastiska natur och växt upp med berättelser om hur fantastisk den biologiska mångfalden var i våra vattendrag innan vattenkraftsregleringen är det viktigt att trycka på för att det byggs omlöp och vandringsvägar. Detta är tyvärr problematiskt eftersom de företag som har ansvar för att förutsättningarna ska återskapas drivs av ekonomiska intressen kombinerat med att lokala politiker från andra styrande partier inte är beredda att satsa på den biologiska mångfalden.