Årets bottennapp

Käre bloggläsare, ibland inser man att politiska ställningstaganden verkligen kan irritera folk. Folkpartiet har varit tydliga i hela processen i arenafrågan, dock har vi motarbetats och lämnats utanför i så stor utsträckning som möjligt. Nu driver vi som bekant att frågan skall lyftas till medborgarna eftersom det är en fråga som inte är kopplad till ideologi. Den senaste veckan har byggherren på området där arenan är tänkt att byggas hätskt anklagat mig och Folkpartiet för både det ena och det andra, som jag skrev tidigare är det kanske något man får vänja sig vid. Det jag däremot tycker är absolut mest anmärkningsvärt är bruket av härskartekniker som används i debatten. Det är Folkpartiet som ska misstänkliggöras och ställas till svars för än det ena och än det andra när det egentliga fokuset borde ligga på granskningen av den mark där arenan är beslutad att byggas. Mycket av det som uppkommer i debatten känner jag igen från litteraturen där just härskartekniker och maktutövande beskrivs. Det är svårt att inte lockas in i det destruktiva diskussionsmönstret men jag tänker minsann fortsätta kämpa för det jag anser vara det sanna och det rätta, det kan ingen fastighetsdirektör ta ifrån mig. Kampanjen fortsätter några veckor till och vi hoppas fortfarande att medborgarna likt furor ska resa sig upp och stödja våra protester mot galet fattade beslut och slöseri med kommunala resurser. Nästa vecka avser vi hålla en presskonferens om det alternativ som vi driver i arenafrågan och vi hoppas då att media bemödar sig att maka sig dit. Det är svårt att redogöra för ett förslag som inte massmedia väljer att beskriva, än värre är det att de tycks ha gett upp granskningen av de bakomliggande orsakerna till att arenabeslutet för ett år sedan blev som det blev. Om vi misslyckas med att få tillstånd en folkomröstning så ser tyvärr framtiden mörk ut för många andra kulturella intressen i kommunen, arenan kommer svälja de mesta av resurserna och kultur och andra idrotter får snällt stå tillbaka och se på när gökungen växer. En annan sak jag blir irriterad över är representationen från olika idrotter, vissa hörs betydligt mer än andra även fast de har betydligt färre utövare. Att sedan majoritetspolitikerna går i denna fälla gång efter gång får väll ses som ett tydligt exempel på den hierarkiska och patriarkala ankdam vi lever i. Vem lyssnar på innebandyspelare, klättrare, freestyle åkare, konstnärer, kampsportare, fäktare, racketsportare och UV-ruggbyspelare???

Nästa inlägg hoppas jag kommer handla om något helt annat förhoppningsvis skola, men det finns en viss risk att det istället kommer handla om Jämtlands framtid.