Kom och diskutera skolutredning med mig i Torvalla!

Som ni känner till är jag kritisk till hur (s+c+mp) arbetar med skolutredningen i Östersunds kommun. Nu visar det sig att den planerade besparingen till största del handlar om effektiviseringsvinster av personalstyrkan och inte om minskade lokalkostnader, inte direkt överraskande. Frågan man då måste ställa sig är om dessa effektiviseringar väger upp de negativa effekter som omflyttning av personal och elever kommer innebära, jag är tveksam. På förra sammanträdet i BOUN tog jag upp att det individuella perspektivet missas i sparivern. För mig är det helt avgörande hur en omorganisation kommer påverka enskilda lärare och elever. Jag tycker det är väldigt enkelt att som majoriteten enbart se fördelar med att fylla upp skolor med elever till bristningsgränsen. Att flytta barn från en skolmiljö där de är trygga till en ny miljö innebär ett högt spel för många av barnen. Vi vet från forskning att mobbning och kränkande behandling att det är betydligt vanligare i organisationer som inte mår bra, där det sker personalomflyttningar och andra förändringar . Människan har ett behov av kontroll över sin tillvaro och när detta saknas skapas frustration och dysfunktionella beteenden. Ett annat problem är att Östersunds kommun redan ligger i bottenskiktet i en nationell jämförelse vad gäller sjuktalen bland skolpersonalen och det är naivt att tro att lärarna ska bli friskare av att de flyttas runt i kommunen. Till syvende och sist handlar allt om prioriteringar, i Östersunds kommun har skolan under en längre period inte fått den del av budgeten som den borde haft, andra prioriteringar har ansetts som viktigare och vi som påpekat detta har målats ut som bakåtsträvare och utvecklingsfientliga. För mig är det solklart, en bra skola är den viktigaste grundläggande komponenten i ett välmående samhälle. Nu är det som det är och majoriteten tuffar på med sitt skolnedläggningsarbete med bristande dialog. Den dialog som är inplanerad är att  jag  tillsammans med Björn Sandal (s), ordförande och Bogna W Adolfsson (c), 2:e vice ordförande träffa föräldraråden för Torvallaskolan,  Fjällängskolan och Ope Skola den 10/12, 17/12 och 18/12. Efter jul är det även planerat träffar med föräldraråden i Odensala som även dessa kommer påverkas. Precis som jag även påpekade i mitt yrkande kommer det bli väldigt svårt för den politiska majoriteten att föra denna dialog när man valt att processa på detta vis.  Att först berätta för dem att ”vi planerar att lägga ner er skola” och sedan försöka föra samtal är dömt att misslyckas. Nu har Ope skola fått sällskap av ett föräldrauppror i Fjällängen och ett i Torvalla. Om majoriteten följt mina rekommendationer hade processen startat med diskussion och dialog samtidigt som all fakta samlades in för att skapa ett tydligt och genomarbetat beslutsunderlag. Att som de först peka ut skolor för nedläggning och sedan försöka ta fram underlag för att motivera sitt beslut leder till att varje punkt de plockar fram kritiskt kommer granskas och det kommer inte vara svårt att slå hål på majoritetens argument.  Eftersom jag anser att samtal måste föras med fler än föräldraråden kommer jag vara i Torvalla Centrum på lördag 10-11.30 och på söndag 11-12.30. Det här med föräldraråden är även det intressant, vem visste att de skulle sitta och diskutera eventuell nedläggning av skolan när de som sista person pliktskyldigt på det första föräldramötet räckte upp handen? Jag har affischerat i Torvalla om att jag dyker upp i helgen men ni får gärna sprida denna information till de ni tycker det berör, för mig handlar det om att informera och att informeras.  Jag tar även med mig representanter från liberala ungdomsförbundet som startat en angelägen insamling till förmån till gömda flyktingar mer om detta kan ni läsa på följande länk. http://www.luf.se/index.php/om-oss/avdelning/flyktingfonden/

Liberala hälsningar

Pär

Ground Control to Major Tom

Nu har det snart gått ett år sedan jag tillträdde som vice ordförande (1 dag i veckan) i barn- och utbildningsnämnden i Östersunds kommun. Det har varit ett händelserikt år med bland annat ett maktskifte i och med att centerpartiet slog sina påsar ihop med socialdemokraterna och miljöpartiet. Den nya politiska majoriteten har vid flera tillfällen slagit sig för bröstet av stolthet över vilken stabil politiska majoritet Östersunds kommun har fått och vad bra detta är. Jag har svårt att förstå denna stolthet då de egentligen mestadels tycks vara maktpositioner som är de viktiga snarare än idéer.

Jag skulle vilja likna deras styrning av min nämnd med en rymdfärja i omloppsbana runt jordklotet utan kontakt med markkontrollen. Rymdkapten Björn Sandal sitter vid spakarna bortkopplad från den verklighet där elever, skolpersonal och medborgare lever. Själv sitter jag bredvid och febrilt försöker få honom att förstå att vi måste ta kontakt med omvärlden om den här färden ska sluta bra. Samtidigt som Björn styr åt ett håll försöker (c)tyrman Bogna W Adolfsson styra färjan åt ett helt annat håll. Rätt vad det är skär en signal från något av markbefälen genom rymdbruset och kapten Sandal gör givakt och girar kraftigt åt än det ena och än det andra hållet, färden är skakig och om det inte vore för att jag tror att medborgarna behöver en tryggare styrning i framtiden vore det kloka att veckla ut fallskärmen och fritt slänga sig ut i rymden med hopp om att bli uppfångad av någon annan farkost.

På tisdag har vi kommunstyrelse och två av folkpartiets förslag ska behandlas. Det ena är ett förslag om att fler ungdomsarbeten ska skapas i kommunen och det andra är mitt förslag att genomföra en extern revision av barn- och utbildningsnämndens förvaltning. Uppenbarligen tycker den politiska majoriteten att båda förslagen är väldigt bra då de valt att förvandla dem till sina egna och kommundirektörens förslag till beslut är att som de så fint heter ”inte föranleder någon ytterligare åtgärd”, att behandla frågor på detta vis är ett hån mot allt vad demokrati innebär. Men det är slugt, för givetvis hänger massmedia på och sprider en bild av verkligheten som rimmar illa med hur det egentligen ser ut.

En annan fråga som behandlades vid nämndsammanträdet nu i veckan var om elevgrupperna på hörselspåret skulle maximeras till 15 elever eller inte. Under hösten har ledamöterna fått tagit del av såväl forskningsresultat, expertutlåtanden som lagstiftning ändå väljer de att rösta ner förslaget. Problemet är att de inte ser den enskilde individen utan enbart fokuserar på kollektivet, jag hoppas på ännu en debatt om detta på nästa kommunfullmäktige. Denna fråga har jag och resten av alliansen verkligen engagerat oss i.

Den skolnedläggningsprocess som socialdemokraterna i kommunen taktlöst driver vidare saknar inte bara förankring i verkligheten utan vad de framförallt saknar är kunskap och förståelse för hur framgångsrikt förändringsarbete ska bedrivas för att uppnå goda resultat. Vid ett kaotiskt extra nämndsammanträde tog majoriteten fram elva principer som syftade till att ge tjänstemännen vägledning i det fortsatta arbetet. Jag la fram ett motförslag som innebar att nästa fas borde vara att ta grund för att ge såväl nämndledamöter, verksamhet, föräldrar och personal en fördjupad förståelse och möjlighet att påverka hur skolans struktur ska se ut i framtiden. Möjligen är det här den stora skillnaden ligger, hur vi ser på demokrati och inflytande. Ett vanligt argument från socialdemokraterna brukar vara att eftersom de fått så många röster i valet vill medborgarna att det ska bli exakt som de resonerar medan jag menar att medborgarnas inflytande över besluten måste bli mer direkta. Under valrörelsen 2010 gick socialdemokraterna i länet ut hårt, deras riksdagsledamöter och andra heltidspolitiker var på stortorget och propagerade med hjälp av nidvisor,  högtalarbilar i bostadsområden och telefonkampanjer och allmän skrämselpropaganda. Tyvärr är den mediala situationen i länet väldigt besvärlig med en centertidning och en socialdemokratisk tidning samt en radiokanal som inte är intresserad av att höra andra än den politiska majoriteten. 

Om du håller med mig får du gärna sprida information om denna blogg till andra, det är tyvärr den enda kanal jag har för att nå ut till allmänheten förutom via direkt kontakter i olika sammanhang.

Men, jag är inte den som ger upp särskilt lätt utan det hopplösa utgångsläget ger mig istället mer energi att nå ut till länsborna om tingens tillstånd. Nästa lördag, den 1/12 kl 12 dyker jag upp i Torvalla centrum med högtalare och flygblad!

Östersunds majoritet spelar poker om barnen

Vem är det som kör egentligen?

I våras fick vi en ny politisk majoritet i Östersunds kommun när de sedan snart 20 år styrande Socialdemokratiska partiet slängde ut Vänsterpartiet från samarbetet. In klev istället Centerpartiet, de fick några politiska platser till sina lokala toppar sen var samarbetet ”biff”.  Nu har de samregerat i kommunen i snart ett halvår och vid flera tillfällen har de ledande kommunalråden beskrivit hur stolta de är över att det är en så stabil politisk majoritet i kommunen. Vad de inte talar om är att kommunen saknar en ansvarstagande majoritet som tydligt visar vad de vill. I min nämnd (barn- och utbildning) har vi vid flera tillfällen blivit styrda från den absoluta toppen. I våras ville majoriteten lägga besparingar på 18 miljoner på nämndens verksamhet, konsekvenserna av detta var allvarliga och vi opponerade kraftfullt mot försämringar inom skolornas verksamhet och mot förslaget att försämra fritidsgårdarnas verksamhet samt att lägga ner de öppna förskolorna.  Under lunchen vid det första nämndsammanträdet i höstas klev de fyra kommunalråden ner och toppstyrde verksamheten genom en presskonferens där de högtidligt presenterade sin ”satsning” på skolan. Deras satsning innehöll tre komponenter som var och en kräver en särskild förklaring.

1.       Inga besparingar på barn- och utbildningsnämnden. Det var i och för sig positivt att de förstod att deras förslag att lägga tunga besparingar på verksamheten var helt felaktiga men är det verkligen en satsning att ta bort sina egna besparingsförslag? Dessutom står det idag klart att de ändå avser genomföra flera av besparingarna, bland annat kommer de slå hårt mot fritidsgårdarnas verksamhet.

2.       Framtagande av en ny lokal plan för lärande. Det är i och för sig förnuftigt att föra politiska samtal om skolverksamheten men i och med den nya skollagen behövs det inga lokala styrdokument för verksamheten. Lärare och rektorer på skolorna bävar för att få lokala mål samtidigt som vi har de nationella som överordnade.

3.       Fjorton miljoner till läsplattor. I och för sig är det på sin plats att införa modern teknik i skolorna men att köpa in läsplattor och slänga in det i årets budget löser inte de långsiktiga problemen, vart ska pengarna tas ifrån om tre år när det behöver köpas in nya?

Sammantaget är majoritetens sätt att bedriva skolpolitik i Östersunds kommun rena vilda västern. Först slängs förslag om radikala nedskärningar upp och sedan när trycket blir för stort backar man tillbaks och tar bort sina föreslagna besparingar.  Östersunds kommun har under en 10 års period kraftigt tappat elever, dels p.g.a. minskat antal elever i skolåldern och dels p.g.a. ett stort tapp till fristående skolor (undrar varför). Kontentan av detta är att genom en skolutredning se över skolorganisationen för att hitta bra lösningar med en stabil skolorganisation. Jag ingick i den grupp som fick ansvar att arbeta med detta under hösten. När sedan den politiska majoriteten vill börja göra politiska prioriteringar för inriktningen inför framtida förslag till skolorganisation gick jag i taket och förklarade att vi i alliansen (fp+m+kd) inte var beredda att ställa olika principer mot varandra utan kännedom om det utpekade skolområdets verksamheter och samhällsstrukturer samt utan att först föra en fördjupad dialog med verksamhet och föräldraråd. Detta lyssnade inte majoriteten på utan man enades bakom 11 principer som skulle vara rådande för det forstsatta arbetet med att ta fram förslag. Med facit i hand var det klokt att vi klev av. Om man vill få fram ett bra beslutsunderlag och få förståelse för detta måste man vara lyhörd och villig att diskutera med de som drabbas, det var inte Björns (S) och Bognas (C) gäng beredda att göra. Konsekvensen av detta blev att de förra onsdagen inför en fullsatt aula fick ta mot kritiska frågor från en fullsatt aula där föräldrar från 6-7 skolor samlats. Till saken hör att ett av de förslag som de nu lägger fram bryter mot deras första princip och att de fortfarande ger olika besked avseende Ope skola som uppenbarligen socialdemokraterna vill lägga ned medan Centerpartiet säger att den ska vara kvar. Så var det med ”stabila majoriteten”. Att som centerpartiet föra oppositionspolitik i majoritet är inte bara populistiskt utan även besvärande för hela skolutredningsprocessen. Vi, från partierna utanför majoriteten kräver och förväntar oss att spelreglerna är givna och gällande och att nämndens verksamhet styrs av nämnden och inte av rampljussugna kommunalråd.

På onsdag ska vi behandla ett medborgarförslag som innebär att hörselspåret maximeras till 15 elever något som tragiskt nog inte kommunen har säkerställt, återkommer om detta efter mötet.

Det krävs lokala politiska initiativ för att skapa bra förutsättningar för utbildning i länet!

En av Östersunds ledande socialdemokrater menar i ett debattinlägg att det krävs politiskt mod från alla partier för att kritisera regeringens politik för högre utbildning. Hon har rätt i att Mittuniversitetet spelar en viktig roll för länet men hon bortser samtidigt från viktig fakta. Förra året studerade rekordmånga studenter på heltid vid svenska universitet och högskolor samtidigt som regeringen genomfört den utbildningspolitiskt största satsningen på forskning i historien. Samtidigt med detta vet vi att de blir mycket färre presumtiva studenter de närmaste åren då ungdomskullarna minskar. Istället för att kritisera den nationella utbildningspolitiken borde Östersunds politiska majoritet blicka mot sina egna ansvarsområden. För Östersunds del är det viktigt att universitetet fortsätter attrahera campusstudenter som väljer att bosätta sig i staden under studietiden och inte tappa dessa genom en alltför kraftig inriktning på distanskurser riktade mot studenter bosatta i andra delar av landet.  Det krävs politiska initiativ på lokal nivå för att stärka Mittuniversitetets attraktionskraft, utbildning på länets gymnasium samt vid grundskolorna i kommunen. På andra håll har kommuner de senaste åren inrättat tjänster för doktorander inom kommunen, dock inte i Östersund. För ett universitet är forskarutbildningen central och för Mittuniversitetets verksamhet i Östersund är det av yttersta vikt att den största arbetsgivaren, kommunen, skapar förutsättningar för en stark forskningsanknytning. Från de sedan 20 år styrande socialdemokratiska partiet har inga kommunala doktorandtjänster kommit på tal. Jag föreslår att Östersunds kommun inrättar två kommunala doktorandtjänster, en inriktad mot folkhälsa och en kopplad till skolan och pedagogik.

En annan viktig del är att införliva studenter i arbetslivet, från folkpartiet har vi föreslaget att kommunen inrättar studentmedarbetare vilket innebär att kommunen skapar tjänster inom förvaltningarna där studenter under sin utbildning får arbeta med frågor kopplade till sin utbildning, givetvis hoppas jag att kommunledningen stöttar oss i detta och gör verklighet av vår idé vilken fungerar utmärkt bland annat i Lunds kommun.  Ytterligare en viktig ingrediens för att stärka universitetet är att dela ut stipendier till duktiga studenter, något som är betydligt mer utbrett i Västernorrland än i Jämtland. Jag föreslår att kommunen inrättar tre olika stipendier om 10 000 kr. Ett stipendium riktat till det mest innovativa studentarbetet och två till uppsatsarbeten på kandidat och magisternivå.  Jag föreslår att dessa stipendier namnges efter kända profiler från länet, Pehr Wargentin stipendiet, Kim Anderzon stipendiet samt Maths O. Sundqvists stipendium. 

Sedan gymnasieförbundets tillkomst har socialdemokrater och centerpartister styrt dess verksamhet, under denna tid har lärarnas förutsättningar att bedriva ämnesundervisning successivt försämrats. Under samma tid har exempelvis Uppsala kommun tillsatt 30 gymnasielektorer för att stärka kvalitén medan de i Jämtland går på tomgång.  En from förhoppning är att Jämtlands gymnasieförbund åtminstone mäktar med att tillsätta tio gymnasielektorer de närmsta åren. Jag föreslår även att det inom gymnasieförbundet tas initiativ till att återupprätta ämneslärarlagen med samlade ämnesinstitutioner för att samla kunskapen och skapa förutsättningar för ämnesmässig utveckling för gymnasielärarna. Regeringen har genom utbildningsminister Jan Björklund infört karriärvägar för lärare. Förste läraren är ett exempel på detta och är tänkt för särskilt yrkesskickliga lärare verksamma i undervisningen. Förutom högre lön ska även förste läraren tilldelas ansvar som huvudlärare, examensansvarig och handledare för nyutbildade lärare. Jag föreslår att det snarast inrättas förstelärare inom gymnasieförbundet för att stärka dess konkurrenskraft i kampen om de duktigaste gymnasielärarna.

Grundskolan i Östersund står inför samma faktum med färre elever som råder för högre utbildning på nationell nivå med färre studenter. Skillnaden mellan regeringens satsningar på forskning och förstärkning av bland annat lärarutbildningarna och vad som sker på lokal nivå i Östersund är avgrundsdjup.  När regeringen satsar drar den styrande majoriteten i Östersunds kommun i handbromsen. Majoriteten i Östersund påstår sig satsa på grundskolan då de stryker en besparing som ändå inte stryks i sin helhet och sedan återkommer med sex miljoner per år de närmaste åren. Att använda tillfälliga medel genom att satsa på läsplattor till grundskoleeleverna kan tyckas bra men vad händer när dessa medel är slut och plattorna behöver bytas ut? Sannolikt kommer den redan hårt påfrestade budgeten för barn- och utbildningsnämnden få spara mer på kärnverksamheten för att även fortsättningsvis ha råd med att köpa in nya plattor.

Visa istället att ni verkligen vill satsa på skolan genom att befria skolan från besparingar i flerårsbudgeten. Låt skolutredningsprocessen fortlöpa i nära samverkan med verksamhet och föräldraråd. För att stärka grundskolan föreslår jag även att en av Östersunds kommunala grundskolor får en tydlig inriktning mot entreprenörskap i samverkan med det lokala näringslivet.  Att sitta hemma och gnälla på regeringen skapar inte den bästa utbildningen,  för att skapa den bästa skolan krävs egna politiska idéer!